när, vad och hur?

Jag har börjat inse att min nivå på tjeckiskan, som är mitt nuvarande projekt, varierar enormt mycket beroende på var jag är. Om jag står framför en grupp, om det nu är mina 5 spanskaelever eller om det är 25 lågstadiebarn, så flyter det på ganska bra. Relativt bra. Jag gör min grej. Sitter jag däremot på jobbet och försöker komma på något att säga till kollegorna är det svårare. På puben är det också klurigt, göra inpass i diskussionen.

Kanske för att jag är mer förberedd för en grupp, jag vet vad jag ska säga på ett ungefär. Jag kanske övat lite innan. Men även enkla meningar komme rut enklare om jag står inför en grupp. Känner jag mig mer självsäker där? Ger folk mig mer tid att säga något i gruppen? Jag vet inte. Skumt är det i alla fall.

Med tungan rätt i mun

Välkommen till bloggen!

Jag är inget språkgeni. Jag är inte språkbegåvad. Det är mina första två meningar här och jag vill påstå att de är sanna. Alla frågar varför jag inte ska plugga språk, jag är ju så duktig på det! Men icke. Allt det jag kan har jag slitit för. Min knappa tjeckiska, min spanska som håller på att vandra ut ut mitt huvud och engelskan som jag också behöver träna upp igen.

Med andra ord, det jag kan kan jag för att jag arbetat hårt, suttit med gloslistor och grammatikövningar. Pratat, gestikulerat, lyssnat mer än något annat och därigenom har jag hamnat där jag är.

Denna bloggen hade jag tänkt skulle hjälpa mig på vägen. här ska jag sätta upp mål, gå igenom vad jag lärt mig och filosofera lite. Allt inför allmän beskådan. Inför en troligen väldigt liten allmänhet.